Argument och logiska slutsatser

Det finns en massa ämnen och händelser som jag skulle kunna kommentera, men oftast undviker jag det av flera olika anledningar.

1. Folk är idioter och hur gärna jag än vill förstå och analysera detta faktum så lär det inte ändra något.

2. När jag läser vad andra skriver så fylls jag ofta av en känsla att det inte finns några enkla svar. Dels för att jag ser argument och motargument både krossas och mosas. Vad är då sant och inte sant? Jag får inte ihop det. Jag ser liksom ingen poäng i att argumentera om saker när det inte finns någon sanning.

3. Min förmåga att föra logiska resonemang brukar oftast vara rätt begränsad av flera anledningar. Jag har aldrig tränats i att debattera, jag har inte mycket starka åsikter om så mycket och så är jag begränsad av min konflikträdsla och behov av att vara omtyckt.

Självklart förstår jag att det går att diskutera och vara oense om sakfrågor, men ofta så blandas känslor in i argument och så blir det infekterat. Det är väl i människans natur. Därför som vi beter oss som idioter.

Jag trivs med att lägga fram min syn på saker här och vet att det är subjektivt.

Vad jag väl bestämmer mig för att skriva om så brukar det vara något som jag funderat på och då handlar det inte om debatt. Men att kommentera bara för att är inte nåt jag gör. Finns tillräckligt med tyckare där ute.

Politiker och deras debatt på dagisnivå

Sitter och läser igenom den debatt som pågick igår i riksdagen mellan partiledarna och jag blir väl inte direkt förvånad. Nivån är inte speciellt hög. Det känns mer som ett dagis där politikerna får smutskasta varandra på allehanda sätt och ja, nej, det är rätt tråkigt att den politiska retoriken inte kommit längre. Sakfrågorna är väl det som är relevant kan jag tycka, men det är tydligen viktigare att vinna billiga poänger över sina meningsmotståndare. Särskilt när det är tv-sänt.

Mer om debatten:

SVD – Råd att satsa nästa år.
DN – Sanning och konka i partiledardebatt.

Intressant?

Det blir nog bra till slut ändå

Debatten ligger som en slöja över bloggosfären, ska kvinnor inte kunna skaffa barn, med risk för att hamna i kvinnofällan. Är den heterosexuella kärnfamiljen ett hot mot jämställdheten mellan man och kvinna? Många undrar och har funderingar och tankar. För mig handlar det mest om ett medvetet val.

Skaffar man barn, så vet man vad man ger sig in på. Många gör det säkert av fri vilja, för att de vill ha barn, vill vara med dem så mycket som möjligt, de offrar sina s.k. karriärer. Om det är ett jämställdhetsproblem som ska lösas med politik eller om det handlar om kompromisser? Ja, det går ju att politisera det mesta så. Jag tycker att många av de här debatterna och hetsen kan leda folk från vad det egentligen handlar om.

Självklart är det viktigt att ifrågasätta och försöka utveckla samhället så att det blir så bra för så många som möjligt, men frågan är om det ska påtvingas. Kommer det inte allteftersom med ett demokratiskt samhälle. Nu är jag ute på hal is känner jag. Men jag tror att det kanske inte alltid behövs revolutioner för att förändra samhället.

Vi är ju alla individer. Visst vi har delat in oss i olika könsroller, grupperingar och så, men ja, kan vi inte bara komma överens om att alla får göra det som känns bäst för dem själva.

Andra bloggar om: , , , ,

Intressant

Jag känner mig upplyst.

Hur min bild av och förståelse för beteendevetenskap har förändrats.

Utgångspunkten innan kursen startade var vad de tre beteendevetenskapliga ämnena psykologi, pedagogik och sociologi var för mig. Svaret blev ungefär att det är olika medel för att få förstå hur människor fungerar, deras beteende och olika sociala samspel i dagens samhälle, för att fatta mig kort.

Verktyg för att förstå och se dessa saker ur andra synvinklar. Framförallt i ett längre historiskt perspektiv, är vad den här kursen har gett mig. Massor med upplysning som förklarar hur vi kommit fram till det vi kallar kunskap. Jag finner fler sätt att ta mig ur den självförvållade omyndighet som Kant talade om. Jag känner mig alltså mer och mer bildad för var dag som går. Bilden av hur vårt samhälle vuxit fram ger en verkligen perspektiv på bl.a. dagens problematik. Att förstå hur stor inverkan upptäckten av olika vetenskaper och utvecklingen av nya teorier gjort på vårt samhälle är väldigt spännande. Allt detta har förändrat min syn på vad beteendevetenskap är å det grövsta.

Det faktum att reformationen och senare även upplysningen spelat så stor roll som de faktiskt gjort gör att jag kan se sammanhanget. Förståelsen för de beteendevetenskapliga ämnena har kommit fram just för att jag istället för att bara se till vad man använder dem till i dagens samhälle, så ser jag det djupare sammanhanget bakåt i tiden. Att de har vuxit fram successivt. Att filosofer och vetenskapsmän genom rationellt och även empiriskt tänkande kom fram till olika teorier och kunskaper. Även om religionen och kyrkans makt försökte att förringa de upptäckter som t.ex. Galileo, Newton och Darwin gjorde. Eftersom de inte passade in i deras värld, där Gud var det centrala.

Den bild som dominerade inom filosofin innan upplysningen, att vi människor är den mest centrala och upphöjda varelsen i Guds universum, började förändras. Vi var inte alls utvalda eller speciella utan här på grund av en ren slump. Detta har ju gjort att vi blivit tvungna att söka vår mening i tillvaron inom oss själva, istället för att se till något utanför, något oförklarligt. Att vi nu förstår att vi inte är upphöjda kommer sig av att de utmanade sig själva att gå utanför de ramar som fanns på den tiden. Allt detta tvingade fram nya teorier och filosofier. Som bidrog starkt till den växande bilden av vår oviktighet. Vi har bl.a. fått använda oss av hermeneutiken, alltså tolkningsläran för att förstå vår omvärld. Som har lett fram till bl.a. behaviorismen och psykoanalysen.

Något som verkligen är av stor nytta är att ha kunskap om den hårda och mjuka upplysningen. Hur balansen mellan de båda är något av det viktigaste som vi måste tänka på idag för att få ett bättre samhälle. Nu kan jag peka ut nästan exakt vad som är hård utveckling som nästan oåterhållsamt kan härska över oss, medan vi bara sveps med. Det är främst ekonomin och pengarna som styr oss. Detta var jag ganska väl medveten om innan. Medan jag även kan se vad som behövs för att stoppa just en sådan utveckling. Det mjuka, det eftertänksamma som vi behöver. Det som ser till oss som individer i ett gemensamt samhälle av individer. Det svåra är att förena alla viljor, det är nästintill omöjligt. Vi måste se till att göra aktiva val, som inte ser oss som oförmögna individer utan möjlighet att påverka vår framtid.
Jag tror dock att det hårda i dagens samhälle någon gång längs vägen kommer och måste backa. Den dagen då vi helt tappar det mjuka är nog dagen då mänskligheten går under. Det svåra är att finna balansen mellan de båda. Att kunna hitta vad som krävs i situationsspecifika problem. Ska vi satsa på att gå längs med den mjukare linjen och inte alls ta hänsyn till eller använda oss av det hårda eller kommer det hårda ge oss förutsättningarna att lättare få fram ett bättre samhälle. Det svåra är att låta hjärtat styra och inte låta marknadens kalla hänsynslösa vindar råda utan hänsyn för de mer mänskliga aspekterna.

Innan den här kursen hade jag inte kunnat uttrycka mina tankar om vårt samhälle som jag kan nu, eftersom perspektivet var alldeles för kort innan. Man kan säga att jag innan kursen bara upplevt en väldigt kort upplysning, när det kommer till de beteendevetenskapliga ämnena. Och det är först nu som jag förstått det. Det har märkts ganska tydligt under de diskussioner som vi haft inom vår grupp när vi arbetat med grupparbetet. Det liksom bubblar fram massor med saker ur mig som förståelsen för begreppen som vi kommit i kontakt med under kursen, har lockat fram ur mig. Min förståelse för den långa upplysningen har gjort att jag blivit sådan att jag bättre kan se det lilla i det stora sammanhanget. Finns ett bra ordspråk som gestaltar det jag menar.

”Små under som går oss förbi medan vi söker efter de stora tingen”

Ta reifikationen och sättet att se på oss som individer. Hur viktigt vi tycker att status och materiella ting är. Detta tror jag påverkar vårt sätt att förhålla oss till varandra och ju mer främmande vi blir för oss själva, desto mer tappar vi i den mjuka utvecklingen. Och betydelsen av de relationer vi har. Det enda som räknas är det hårda, hur mycket vi är värda i pengar. Vad vi kan erbjuda andra i form av en produkt, en vara. Vi blir på det sättet åtskiljda från varandra och delas in i olika fack och grupper, beroende på vår status. Ett klart partikularistisk synsätt växer fram och detta kan leda till orättvisor. T.ex. så kan en del personer med högre status, som en välkänd artist få vissa privilegier p.g.a. sitt kändisskap för att få till ett exempel.

Å andra sidan kan vi nog inte leva i ett universalistiskt samhälle fullt ut heller. Vi är olika och har olika grundförutsättningar. Alla i samhället måste så långt det går få sina behov uppfyllda, så bra det går. Även detta är en balansgång som vi kommer att få fortsätta med i framöver.

När vi då tappar det mjuka i livet hur kommer vår framtid då se ut? Det sunda förnuftet känns försvagat och tappar sin mening? Etiken och moralen förfaller? Vi som människor skulle förlora på det i längden. Nu vet jag inte om det kommer gå såhär långt, men om vi inte är aktsamma så kan det sluta väldigt illa.

Små exempel som i Asplunds bok (Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Bokförlaget Korpen 1997.), det här med att man med att sluta hälsa på sin granne så innebär det att man utövar mikromakt. Det är sådant som jag känner igen, men aldrig hade tänkt på i sådana termer. Om det inte hade varit för den här kursen. Det ligger så mycket mer under ytan på det som sker i vardagen som åskådliggjorts för mig. Vilket medför en djupare förståelse för tillvaron. Det påvisar att det våra sinnen och kroppsspråk spelar en viktig roll när det kommer till det sociala samspelet.

Jag har själv haft vissa problem med det ovannämnda sociala samspelet, har inte alltid känt mig helt bekväm med de olika företeelser som förekommer inom t.ex. vissa sociala grupperingar. Som det här jag nämnde tidigare med att bli inplacerad i olika fack p.g.a. vissa yttre attribut eller inre egenskaper. Med den kunskap som jag vunnit under kursen kan jag analysera och förstå min omgivning bättre och slipper kanske övertolka vissa personer eller grupperingar i samhället. På så sätt kanske jag kan ignorera att folk vill förenkla min person genom att ge mig attribut som kanske inte alls stämmer. Även missförstånd kan nog undvikas på ett helt annat sätt. Jag har i alla fall fått verktygen att kunna göra det, sen är det ju självklart upp till mig att utnyttja dessa på ett så positivt sätt som möjligt.

Kan avsluta med att nämna att jag verkligen tycker att kursen gett mig vad jag förväntade mig innan. Förhoppningen var ju att jag skulle kunna debattera bättre och få kunskap som kunde ge mig bättre förutsättningar för att kunna upplysa min omgivning och få dem att tänka ett steg längre istället för att förenkla. Det känns verkligen som att jag är på rätt väg.

I framtiden som jag ser den kan mycket ske. Beroende på hur vi väljer att utvecklas. För jag tror att det krävs att vi gör ett aktivt val om vi vill ha en chans. Vi får inte bli offer för den självförvållade omyndigheten utan vi måste se till att fortsätta med att arbeta med upplysningens fortgång, så att alltfler kan bli upplysta. Utan den kommer vi givetvis inte kunna utvecklas. Vi måste lära oss av våra misstag och använda det förflutna för att kunna förstå och förutse hur vår framtid kan te sig. Våga drömma och inte förlora tron på att det finns något ljusare bortom horisonten

Dagens fråga.

Har just startat ännu en blogg, hoppas det inte går överstyr nu bara. Det är en väldigt enkel sådan, där frågor ställs, en om dagen, som alla som vill och känner sig manade kan svara på. Svaren ska motiveras, självfallet. Annars blir det en tråkig blogg. Mitt jobb blir att klura ut bra frågor. Sen kan de som vill komma med sina svar. Svaren skrivs som kommentarer. Så alla kan läsa varandras svar. Om det skulle bli så att det blir debatt så är det mer än okej. Litegrann syftet.

Åsiktsfri?

Måste sluta upp med att försöka komma på vad jag ska skriva om, för egentligen vet jag. Det är ju bara att skriva vad jag känner, om vad som helst. Som att jag just nu stör mig på min laptop. Det går inte att skriva med den. Den bråkar och är dum. Ajabaja på den.

Jag tänker för mycket på saker och ting. Vilket jag nog inte är ensam om, men det spelar ju mindre roll. Jag tänker ändå för mycket. Detta kan utspelas på flera sätt. Jag virrar till det och får för mig saker och är allmänt skummel. Paranoid har jag tänkt att jag är många gånger. Men mest av allt är jag neutral och icke ställningstagande. Det är så enkelt för mig, det ligger som i min natur att inte tycka något speciellt. Förutom när någon ifrågasätter mig, då kan jag försvara mig genom att tycka som de tycker, eller nåt åt det hållet. Spelar ingen större roll liksom.

Inbillar mig att jag kommer ha en stark åsikt när det gäller viktiga saker, men ja, det vet jag ju inte. jag hoppas då det iallafall. Men just nu är jag svår att motivera till några större åsikter eller debatter. Det finns liksom inte så mycket att hämta i det hela. Jag tycker väl som de flesta andra. Kanske är för att ha en åsikt överhuvudtaget som jag jämt ska berätta hur äckligt jag tycker vissa drycker och maträtter är. För att kompensera mina ickeåsikter inom politik osv.

Eller så är jag bara för trött och alltjämt oengagerad och ej insatt. Har faktiskt märkt att det bor små åsikter i mig nånstans, det gäller bara att dra fram dem ur mig.

Bush om ‘Intelligent Design’.

Bush Remarks On ’Intelligent Design’ Theory Fuel Debate

Artikeln beskriver hur Bush tycker att amerikanska ungdomar ska få lära sig fler teorier om alltings skapelse än den evolutionära. Han menar att Guds hand har ett finger med i det hela. Kritiker till hans uttalande menar att det inte finns några som helst vetenskapliga fakta som detta baseras på. Så det är rätt lönlöst att lära ut sådant. Vilket jag håller med om.

Det är självklart upp till varje individ att tro vad den vill om hur allt uppkommit, men att stå bakom en kateder och lära ut spekulationer som ren fakta, verkar rätt korkat. Kyrkan har alltid sökt sätt att underminera vetenskapliga rön som påvisar att det är mer eller mindre omöjligt att det som står i bibeln kan vara möjligt.

President Bush said students ”ought to be exposed to different ideas.”

Detta kan jag väl hålla med om, det kan tas upp i en debatt om olika synsätt och förhållningssätt på en skola, men det ska inte lagslås och försättas i verk som en del i skolplanen. Det skulle ge helt fel signaler till den redan ”felinformerade” och lite lätt indoktrinerade befolkningen. I brist på ett bättre ord.

Enligt artikeln ska Intelligent design vara den teori majoriteten av den amerikanska befolkning tror på. Vilket för mig är lite skrämmande. För mig är det ganska otippat att the divine hand of God the Almighty, kom och styrde ihop hela universum.

Då tror jag mer på kaosteorin. Det läskiga är att det tvivlas mer och mer på evolutionsläran. Visst den har kanske inte svaret på allt, men det finns iallafall fakta som påvisar att det mesta är sannolikt, såsom att vi utvecklats från apor. Det kanske är det som stör de kristna som vill tro på intelligent design.

Förhoppningsvis hinner/kommer det inte gå så långt att Bush kommer att lagslå om att detta ska ingå i läroplanen, för än så länge verkar han inte ha några sådana planer.