Två månader sen sist

Jag tänkte mest slänga in ett inlägg för att åter igen komma igång.

Vi sammanfattar med: Nybliven tvåbarnspappa till två döttrar då vi fick en liten Astrid den 28/10. Äldsta dottern Elsa vaknar på sistone mellan 5-6 och jag borde sova nu. Men när ska jag annars få nåt som jag vill göra gjort?

Åh, denna omställning är lite svår. Men det rullar på ändå. Vi gör vårt bästa och stöttar varandra så blir det bra. Ca 8 veckor kvar tills jag ska jobba igen. Hur blir det då? Ingen aning, har hänt hur mycket som helst på jobbet och jag ska in i en nygammal roll? Ny vardag med nya rutiner.

Kämpa kämpa kämpa.

Det som sker just nu

medium_8232273528

Dags att skriva av sig lite och berätta hur allt är och vad som sker i mitt liv just nu. Tänker dela upp det i lite olika kategorier som är aktuella just nu. Eller som snurrar runt i mitt huvud.

Arbete

Jag är ju arbetslös just nu och har försökt komma igång med att söka jobb, har väl sökt ca 6-8 per månad och jag vet att det inte är rasande många, men det är ungefär det jag hittat som känns aktuellt för mig. Tyvärr begränsar jag mig en del. Det ska gärna vara något som är kopplat till både beteendevetenskap och data, tror kombinationen kan passa mig. Gärna i en roll där jag får jobba med andra och utnyttja mina kunskaper ifrån båda fält. Vill inte sitta fastklistrad framför en skärm hela dagarna. Positiva är att jag fått en callback på en tjänst som passar in på just denna beskrivning. Håller tummarna för att jag går vidare till nästa steg.

Boende

Mina hyresgäster har ju sagt upp sitt kontrakt så om några veckor flyttar jag hem till min lägenhet igen, det ska bli både skönt samtidigt som det innebär lite problem som jag tar upp under rubriken pengar. Själva flytten ser jag inte fram emot, är liksom aldrig kul att släpa på massa prylar, men det får gå ändå. Behöver hyra ut sovrummet så jag kan lösa pengadelen. Jag kommer att tycka att det är rätt skönt med ett stort rum, mer utrymme och en teve som bara jag styr över. No denying. Mindre kul att ha lite längre till stan dock.

Pengar

Får ju snart A-kassa, men de pengarna räcker knappt. Så jag blev väl inte överlycklig när jag fick veta att jag måste betala hela min hyra på ca 6200 plus alla andra räkningar framöver. Har räknat på det och jag får inte riktigt ihop ekvationen. Jag har ändå gjort allt jag kan för att sänka kostnaderna. Men det får gå på något sätt. Får hoppas att jag inte får så hög CSN nästa år..

Kärlek

Åt helvete med det ungefär då det inte skett någon förändring de senaste 1000 dagarna, så jag orkar inte. Jävligt trist, jag vill ju inte att det ska vara så, men jag förmår mig inte att göra något åt det. Tinder, nej får inga matchningar där så det sög. Även jag fick det så skulle jag nog inte våga göra nåt. IRL så är jag typ sämst på allt sånt. Förstår inte hur jag kunnat bli så jävla fucked up.

Träning

Jag ligger lågt där, har haft någon slags inflammation eller iaf problem med området runt höger armbåge utstrålandes i underarmens muskler och även upp i triceps så jag vågar inte göra nåt med den förrän flytten. Vila så mycket som möjligt, eventuellt så gör jag något konditionsmässigt. Har p.g.a. mindre pengar börjat gå ner i vikt för att jag inte kan äta som innan. Är väl bra antar jag..

Allmäntillstånd

Jag vet faktiskt inte riktigt var jag ligger på skalan dödsdeprimerad – överlycklig, ganska neutral faktiskt. Orkar inte med några jätteutspel av känslor åt något håll tror jag. Så länge jag kan hålla det neutralt så gör jag det. Självklart påverkar saker mig, men jag försöker hålla en balansgång för att orka med. På både gott och ont. Självklart är det stressande att inte ha pengar och vara arbetssökande och så finns det annat som varken jag eller någon annan kan kontrollera som stör förstås. Men vad gör man, livet händer och det är bara att göra det bästa av situationen. Mycket av min situation är ju självvald, gäller mest att göra något vettigt av mig själv. Värst är nog den här motstridigheten i mig som gör att jag inte får saker gjorda. Hatar att jag inte är produktiv utan slösar bort massor med tid på strunt rent ut sagt, men jag är prokrastinationens mästare.

Måste helt enkelt bli bättre på att planera så saker blir av. Skrev just en att göra lista för imorgon. Dags att börja bocka av saker dag för dag, kanske blir enklare eftersom jag har en miljard olika saker jag gör. Planering planering planering. Nu sovdags så jag har energin att utföra sagda planer.

photo credit: noodlepie via photopin cc

Ett rop på hjälp

medium_14088231730

Så sitter jag här och spanar efter min framtid. Söker efter jobb att söka alltså. Jag har inte riktigt klart för mig var jag vill spendera den så pass stora delen av mitt liv som ett arbete faktiskt innebär. Vad är jag ute efter och framför allt vad kan jag bidra med? Känns lite hopplöst faktiskt. Inte bara nu efter valet utan jag vet liksom ingenting.

Det krävs att jag går utanför mina ramar och gör massa obehagliga saker. Det tar liksom emot. Jag är inte den där handlingskraftiga och framåt personen som jag önskar att jag vore. Jag har väl lyckats simulera fram det vid tillfälle, men innerst inne är jag bara rädd, orolig och osäker. Så känns det nu i alla fall.

Att våga vore min största önskan här i livet. Våga ta för mig, våga fråga, våga våga våga. Så vad är det som hindrar mig, egentligen? Det handlar ju främst om att sluta vara feg och rädd. Ta kontakt, ta fajten, ta sig framåt. Men det är lite drygt att det liksom aldrig tar slut. Var finns pillret mot ångest och rädsla liksom? Som för all tid raderar dessa känslor ur ens minsta atom och molekyl.

Jag vet att det inte hjälper att sitta här och beklaga sig, men på något sätt måste jag börja och varför inte bara få ur sig skiten? Apatin kommer bara att växa sig starkare annars. Vilket verkligen inte kommer förbättra något. Tvivlar hela tiden på mig själv och vad jag kan, fast jag vet att jag kan mer än jag ger mig själv kredd för. Vad kom först, tvivlet eller apatin liksom?

Hjälp mig!!

photo credit: dany_masson via photopin cc

Det här med att finna balans i livet

medium_5751301741

photo credit: winnifredxoxo via photopin cc

Vikten av balans

Det här med att finna någon slags balans i sitt liv, inte helt lätt. Hur gör man liksom? Att få tiden att räcka och att må bra på samma gång, det är något av ett pussel som jag på senaste åren inte riktigt känt mig helt hemma i. Jag har nog alltid haft något slags behov av balans i mitt liv. Nu har jag inte gått omkring och tänkt  ”åj åh, jag måste hitta balans” men det är mer något som kommit lite ibland att jag är lite extra känslig för det. Om det är för att jag är våg till stjärntecken eller inte låter jag vara osagt, tror inte riktigt på astrologi.

Men om vi kollar på mitt liv och delar upp det i olika delar så går det att se denna obalans ganska tydligt.

pervecka1

 

Siffrorna bakom detta diagram är följande:

Sömn ca 42 timmar i genomsnitt i veckan.
Arbete ca 45 timmar och då har jag väl kanske höftat lite.
Pendlingen tar ca 12 timmar i veckan
Träning ca 10 timmar
Socialt umgänge ca 36 timmar och då främst på helger.
22 timmar slappande efter jobb och träning i veckorna och på helgen.

Nu är inte det här någon exakt vetenskap, utan bara på ett ungefär. Ingen vecka är den andra lik. Det som stämmer mest är sömnen och pendlingen, jobbet är ju 40 timmar i veckan, men bland sitter jag längre. Träningen är om jag kör 4- 5 ggr i veckan och slappande och socialt umgänge beror på om jag umgås eller inte, så tiden som de innefattar kan variera mellan de båda. Som nu i helgen så satt jag hemma och träffade inte en själ, så då blev det mer 54 timmar slappande och 4 timmar socialt umgänge, vilket innefattar när jag sov hos päronen.

Om jag fick välja och nu får jag det eftersom jag kan fantisera ihop ideala förhållanden hur jag vill, då hade det sett mer ut som följande:

Kanske pendling på 3-4 timmar i veckan,
Sömn upp i 49 timmar/vecka
Träning ligger på en bra nivå
Socialt umgänge på ca 45 timmar
Slappande på solokvist 9 timmar.
Arbete är ju arbete och kan ligga på ca 42 timmar.

Alltså ta tid från pendlandet och sova mer och umgås mer mer mer. Men samtidigt så är det ju upp till mig att styra upp mitt liv så det blir mer så, inte sitta och skriva blogginlägg om sådant här mitt i natten. Rutiner när det kommer till sömn och styra upp socialt umgänge bör vara prio ett för min del. Samtidigt tänker jag att jag lyckas ju aldrig..

Inte lätt när hela ens värld är snurrig och tankarna far och flyger överallt. Får försöka igen för sjuttionde gången.. balansen ska bli min!